TV-serie för ett produktionsbolag på Färöarna

Just nu skriver jag en TV-serie för ett produktionsbolag på Färöarna. En GIRLS i Torshavn. En absurd komedi baserad på sanna dejtinghistorier från ett land med 50.000 invånare (!) En otroligt kul skandinavisk samproduktion som jag hoppas vi kommer göra många säsonger av. 

Jag skriver också på en bok om vad jag tänker på som andligt extremsportande. En berättelse om 25 år av andligt sökande från pilgrimsvandringar och tysthetsretreats till ayahuasca-ceremonier och tantraläger. 

Drömmen om ett eget rum för att skriva och tänka, den där Virginia Wolf skrev om, blev av en lycklig slump verklighet på Kulturhuset Hartwig. 

Mitt lilla rum längst bort i korridoren har blivit är som en lugn bubbla mitt i staden, och det gör något för tanken att sitta och arbeta i ett hus från 1790. Jag har ofta gått förbi huset tidigare och hoppats att någon ska göra något av det så det inte blir ett gym eller Shurgard. Jag tror en stad behöver mötesplatser och att vackra gamla hus ska fyllas med liv.  Därför är jag extra glad över att få vara del av ett levande kulturhus. Det är en underbar känsla när det plötsligt strömmar Opera genom väggarna när man packar ihop för dagen!

När jag inte befinner mig i Hartwigska huset utövar jag och undervisar i Bikramyoga. Perfekta komplementet till sitta framför datorn. 

Nu är förhoppningen att det kommer in ännu mer uppdrag, så jag kan fortsätta sitta och skriva i min bubbla vid Mariatorget länge till. Vill du veta mer om mina projekt eller samarbeta, välkommen att höra av dig och titta förbi på en kaffe i salarna. 

Du när mig på ylvaforner@gmail.com

”Igår eftermiddag kom elden lös på Södermalm i Besvärsbacken hos en fiskköpare genom bakning, som det allmänt berättas, och då i detsamma en blåst uppkom, tog den i den dåvarande hetta i ett ögonblick så överhand på den höjden att den sedan spridde sig runt omkring Malmen med och mot vädret och upphörde ej att fräta omkring sig förrän idag kl. mot 7, men ännu står allt i rök och brand inom murarna.”

 En stekande varm sommardag år 1759 drabbades Södermalm av en katastrof. Det som inte fick hända hände, elden kom lös. 300 hus och gårdar blev till aska, även Maria kyrka blev lågornas rov. Händelsen skulle komma att förändra bebyggelsen på Söder helt.

 Efter händelsen agerade myndigheterna. De flesta hus som brunnit var, som på resten av Söder, mest trähus. Nu styrdes istället byggandet mot stenhus. Öppna platser som Mariatorget anlades för att fungera som brandgator och på det avbrunna Mariaberget uppfördes nu de stenhus som fortfarande finns kvar. Byggboomen gjorde förstås många byggare rika, en av dem var en murarmästare vid namn Johan Wilhelm Friese.

 Frieses svärmor hette Margareta Kierman. Hon var änka efter en järnhandlare och hennes bror hade varit en framstående politiker fram till sin död på Marstrands fästning. Hon får 1768 en avbränd tomt i dåvarande kvarteret Gripen och låter sin svärson Friese upprätta ritningar till ett helt nytt hus, en malmgård. 1769 står huset färdigt men verkar inte ha liknat den bevarade originalritningen i någon större grad. Året därpå köper Friese huset av Margareta. När han går i konkurs köps huset på offentlig auktion av C.O. Hartwig, därifrån har huset sitt nuvarande namn. Han låter senare bygga ut huset.

 Söder vid den här tiden var minst sagt en blandad bebyggelse. Små träkåkar, magnifika adelspalats och så malmgårdar som Hartwigska. Det var fortfarande stor skillnad mellan de stadsplanerade områdena på Söder och de mer avlägsna. Malmgårdarna fungerade ofta som en sorts sommarstugor för de förmögna som ville komma bort från trängseln i staden. Där fanns också ofta omfattande odlingar. Ett bra exempel är Carl Fredrik Ekerman som lät bygga Ekermanska malmgårdet vid Tantoområdet. Han var bosatt vid Mariatorget och på våren kan man läsa i hand dagbok ”Idag reser vi till landet”. En sträcka på runt 800 meter.

 100 år senare kom en ny stor förändring. I Lindhagens stadsplan 1866 rätades stadens gator ut till ett rutnätsmönster, befintliga trähus och mindre stenhus hus började ersättas med modernare och större stenhus. Samtidigt fördubblades stadens befolkning på bara några decennier. Nu börjar det Stockholm vi känner igen ta form. Många malmgårdar med sina omfattande trädgårdar fick stryka på foten och revs eller blev betydligt mindre. Men den stora rivningsvågen på 1960/70-talen skulle bli ännu mer omfattande. Framstegsoptimism, modernitet och privatbilism satte tonen. En enorm del av stadens äldre bebyggelse revs för att ge plats för det nya.

 Det har gått 257 år sedan Margareta Kierman lät bygga sitt hus. Omgivningarna har förändrats helt men fortfarande står hennes hus kvar som en påminnelse om en helt annan tid.

//Stefan Permerén

Läs det fjärde nyhetsbrevet skickat den 27 sep kl17

Jätteroligt att tidningen Mitti vill skriva om oss igen - nu har vi lite mer att berätta!

Länk: https://www.mitti.se/nyheter/da-oppnar-soders-nya-kulturhus--i-1700talsgard-6.3.385092.4700d9c4ce

Läs det tredje nyhetsbrevet skickat den 10 juni 2026.

Läs det andra nyhetsbrevet skickat den 14 april 2026.

Hartwigs historia

År 1854 köptes Hartwigska huset av Maria församling. Folkskolereformen tolv år tidigare skulle ge alla barn rätt till skola. Ungefär 16 000 personer bodde då i församlingen och Hartwigska huset blev den första folkskolan.

Under 1800-talet skedde enorma förändringar i Sverige. Industrialiseringen drog människor till städerna i hopp om arbete och befolkningen ökade kraftigt. I Stockholm mer än fördubblades befolkningen på bara 40 år. De skolor som fanns var främst fattigskolor. På Söder fick de intressant nog ofta tillfälliga lokaler i de gamla palatsen. I Van der Nootska palatset fanns exempelvis Maria församlings fattigskola och i Lillienhoffska palatset bedrevs skola för ”bildbara sinnesslöa barn”.

Tankarna om en allmän skola var många och hade inte bara med demokratisering och folkbildning att göra. Man ville fostra det uppväxande släktet i nationell och kristen anda och få kontroll över den växande befolkningen. 1848 hade flera våldsamma upplopp utspelat sig i Stockholm, inspirerade av februarirevolutionen i Paris. Det förskräckte.

Området var fattigt och många av skolbarnen som kom till Hartwigska kom från svåra förhållanden. En lärare skriver ”Alla, utom två, var smutsiga, långhåriga, okammade och gränslöst trasiga. Särskilt fäste jag mig vid, att mer än halva antalet hade träskokängor och många hade, trots att det var mitt i vintern, strumpor utan bottnar och trasiga guttaperkagaloscher fastbundna med tåtar”.

Det stod snart klart att Harwigska huset var för litet för behovet. 1864 stod ett nytt skolhus färdigt på samma tomt och Hartwigska användes då istället som lärarbostäder. Det nya skolhuset följdes några år senare av ytterligare ett skolhus och kvartersnamnet byttes från Gripen till det mer passande Magistern.

Idag ingår de gamla skolhusen i Södermalmsskolan och är Stockholms äldsta bevarade skola.

Text av Stefan Permerén

Läs det första nyhetsbrevet skickat den 9 mars 2026.

Här är en åkning längs med Timmermansgatan, med start Sankt Paulsgatan mot Hornsgatan, där man nästan kan ana Hartwigska vid starten till vänster. I filmen passerar vi ett hus där Maria Kristina Kjellström, alltså verklighetens Ulla Winblad, bodde under senare delen av sitt liv. Källan tror vi är en gammal dokumentär om en vagnshjulsmakare som fortfarande var verksam på Timmermansgatan när filmen gjordes, den låg tidigare hos SVT på Öppet Arkiv.

Ett smakprov och en början på ett väldigt roligt dokumentationsarbete.

Se filmen

Tack till Stefan Permerén!

Vi är tidiga i vår process med att öppna Söders nya kulturhus. Men tidningen Mitti lyckades ändå få tag på oss, för en första intervju.

Länk: https://www.mitti.se/valda-omraden-6.100.60192cb389

Intervju bl a med Karin Lekberg på Folk och kultur i Eskilstuna om Att bygga kulturhus

ATT BYGGA KULTURHUS – klicka på denna länk för att komma till samtalet

Panelsamtal med:

Karin Lekberg, kulturstrateg (Kulturhuset Hartwig / Föreningen ASK)

Helene Börjesson, ordförande kultur- och fritidsnämnden Gävle kommun

Petra Jonsson, verksamhetschef Bibiliotek och Agnes kulturhus

STAFFAN GERLÖW

Arbetar i gränslandet mellan teknik, kultur och samhälle. Sedan början av 2000-talet har fokus allt tydligare legat på kultur, museer och kulturarv – att bygga hållbara verksamheter och digitala lösningar som stärker berättandet, fördjupar besöksupplevelser och gör kunskap tillgänglig för fler. Grundare och vd för OnSpotStory, där teknik används som ett medel för att knyta samman plats, historia och samtid.

KARIN LEKBERG

Har under de senaste 20 åren arbetat med kluster- och mötesplatsutveckling, bl a som chef för Subtopia (Alby/Botkyrka). Varit rådgivare till ett stort antal kommuner och organisationer i Sverige och utomlands. Har utvecklat processer och metoder för värdegrundsbaserad stadsutveckling där konst, kultur och kreativa näringar varit motorn för att bygga platsspecifika varumärken (för att skapa större känsla av sammanhang och delaktighet för individer och grupper).

LG NILSSON

Kulturentreprenör och kreatör med framgång i att initiera, utveckla och driva museer och upplevelsebaserade kulturprojekt. Förenar kulturarv och berättande med kommersiell hållbarhet. Deltagit i etableringen av flera svenska museum och besöksattraktioner Sagolekhuset Junibacken, Siggesta Gård, Museet HAMN, Ljudteatern Audiorama på Skeppsholmen, Gribshunden (Ronneby), Golfbaren m.fl. Senast ansvarig för att etablera platsen Porslinsriket.se i Gustavsberg. Grundare och en av huvudägarna av The Viking Museum, Stockholm. Aktiv inom kulturdriven platsutveckling och turism.Aktiv föreläsare, författare av bl.a barnböcker och engagerad inom kulturföreningar och kulturdrivna utvecklingsprojekt.

ANGELICA GERDE

Angelica är ekonom och konstvetare med en lång erfarenhet av att leda kansli, avdelningar och team inom likväl kultursektorn, som privat och offentlig sektor. Hon arbetar idag som chef för en branschorganisation inom kulturella och kreativa näringar och har tidigare varit bl a generalsekreterare för Postkodlotteriets Kulturstiftelse samt Head of New Business och Head of PMO på Visit Sweden.

CHRISTIAN ARNET

Christian Arnet är kulturvetare och TV-producent med inriktning på fakta och historia. Han är verksam genom det egna produktionsbolaget Svea Television. Bland hans TV-produktioner finns Sveriges historia, Arns rike, Häxornas tid, Tronen och Mitt liv som drottning för TV4 samt Upptäcktsresan, Sagolika Sverige och Svennis för SVT.

Han har under många år samarbetat med museiföreningen Svenskt Kulturarv, producerat ett stort antal filmer för museer och medverkat i utvecklingen av appen KulturQuizz i samarbete med OnSpotStory.

Utöver sitt arbete inom media har han även varit verksam inom besöksnäringen och är auktoriserad Stockholmsguide. Han är dessutom verksam som ljudboksinläsare. Vid sidan av yrkeslivet är han körsångare och spelar både fagott och slagverk.

I dåvarande kvarteret Gripen (dagens Magistern) lät järnhandlaränkan Margareta Kierman 1769 bygga ett påkostat stenhus. Ritningarna upprättades av murmästaren Johan Wilhelm Friese. Ritningarna upprättades av murmästaren Johan Wilhelm Friese.

Om huset verkligen uppfördes så som framgår av den bevarade originalritningen är oklart, eftersom dagens fasader och planlösningen knappt överensstämmer med ritningen. Endast en fronton med tre fönster mot Sankt Paulsgatan påminner om mittpartiet. Möjligtvis ingår ursprungshuset i dagens komplex. Även brandförsäkringen från 1782 anmärkte att huset inte överensstämmer med 1769 års ritning. 

År 1790 upprättades en bygglovsritning av murmästaren Anders Tottie Pettersson som mer överensstämmer med dagens utseende. Beställare var bancokommissarien C.O. Hartwig (eller Hartwig). Det är efter honom som byggnaden erhöll sitt nuvarande namn. Hartwicks byggnad fick två mot trädgårdssidan framspringande gavelpartier. Tomten sträckte sig nästan ända ner till Torkel Knutssonsgatan, och vid Timmermansgatan fanns en torklada för torkning av tobaksblad. Till anläggningen hörde även längor för stall, vagnshus och en bagarstuga. Dessutom låg en mängd mindre stenhus och bodar på tomten. Från den tiden härrör även entréporten i gustaviansk stil mot Timmermansgatan. 

År 1854 förvärvades fastigheten av Maria Magdalena församling att användas som folkskola, föregångaren till dagens Maria gamla skola. Bli har valt att namnge vårt Kulturhus efter C.O. Hartwig, som var den som satte den nuvarande prägeln på huset.

Men huset har från och med 1854 haft en fortsatt spännande historia, som en levande del i vår stadsmiljö. Mer om det i kommande inlägg. Har rummet mot Timmermansgatan varit en bagarstiga?

bildtext caption

PS: Har ni intressanta fakta eller spännande händelser att berätta om huset och platsen – som ni också vill dela med er utav. Maila gärna: lgsmail@telia.com.