Hartwigs historia

År 1854 köptes Hartwigska huset av Maria församling. Folkskolereformen tolv år tidigare skulle ge alla barn rätt till skola. Ungefär 16 000 personer bodde då i församlingen och Hartwigska huset blev den första folkskolan.

Under 1800-talet skedde enorma förändringar i Sverige. Industrialiseringen drog människor till städerna i hopp om arbete och befolkningen ökade kraftigt. I Stockholm mer än fördubblades befolkningen på bara 40 år. De skolor som fanns var främst fattigskolor. På Söder fick de intressant nog ofta tillfälliga lokaler i de gamla palatsen. I Van der Nootska palatset fanns exempelvis Maria församlings fattigskola och i Lillienhoffska palatset bedrevs skola för ”bildbara sinnesslöa barn”.

Tankarna om en allmän skola var många och hade inte bara med demokratisering och folkbildning att göra. Man ville fostra det uppväxande släktet i nationell och kristen anda och få kontroll över den växande befolkningen. 1848 hade flera våldsamma upplopp utspelat sig i Stockholm, inspirerade av februarirevolutionen i Paris. Det förskräckte.

Området var fattigt och många av skolbarnen som kom till Hartwigska kom från svåra förhållanden. En lärare skriver ”Alla, utom två, var smutsiga, långhåriga, okammade och gränslöst trasiga. Särskilt fäste jag mig vid, att mer än halva antalet hade träskokängor och många hade, trots att det var mitt i vintern, strumpor utan bottnar och trasiga guttaperkagaloscher fastbundna med tåtar”.

Det stod snart klart att Harwigska huset var för litet för behovet. 1864 stod ett nytt skolhus färdigt på samma tomt och Hartwigska användes då istället som lärarbostäder. Det nya skolhuset följdes några år senare av ytterligare ett skolhus och kvartersnamnet byttes från Gripen till det mer passande Magistern.

Idag ingår de gamla skolhusen i Södermalmsskolan och är Stockholms äldsta bevarade skola.

Text av Stefan Permerén